ville doit brûler - jusqu'à la fin

just nu känns bloggar och allt annat som har med det vanliga livet att göra, väldigt oväsentligt. för tre dagar sen fick jag och min familj reda på ett fruktansvärt besked, som har gjort att min värld håller på att rasa. men jag gör allt för att försöka hålla den samman så gott det går. efter några dagar i chocktillstånd hemma i skurup, sitter jag nu i lägenheten i malmö igen och har tid med mig själv och mina tankar. eller rättade sagt, inga tankar. det bästa jag kan göra just nu är att inte tänka. ta dagen som den kommer. jag sitter och skriver och pillar med min diktsamling som går framåt och lyssna på lite go rasslig jazz. inbillar mig själv att allt är som vanligt.
snart ska jag träffa världens bästa carro och efter det åker jag tillbaks till skurup igen.