ville doit brûler - jusqu'à la fin

Vad betyder egentligen ordet journalist? När vi hör det ordet ploppar olika bilder och tankar upp i våra hjärnor. Vi människor kopplar samman andra ord med ordet journalist, beroende på hur vi ser på journalistiken, och det skiljer sig från människa till människa. Men ett ord som jag tror ploppar upp i de flestas hjärnor är; Sanning - En grundpelare i journalisternas arbete –Men då ställer jag mig den frågan, som kanske många andra också göra, vad är sanning? Är det verkligen så lätt att definiera ordet; sanning? 

På jakt efter sanning och ett sannings korn
Sanningen, verkar alltid ha haft en speciell plats i samhället. Samtidigt som det är känsligt att prata om, vill alla energiskt ta reda på sanningen. Sanningen är som ett osynligt fenomen, ett ihåligt moln, som svävar över jorden med ett instinktivt öga, i jakt efter ett nytt byte. Det rör sig mellan människa till människa och spottar ut sina sanningars korn som landar på de utvaldas axlar, ett oförskämt lätt byte.

Och vi människor, vi går med våra huvuden lätt böjda och letar nere i marken efter något som kan likna en sanning, men ändå rädda för sanningens bravader. Vi tittar inte noga, men vi tittar mycket, vi lyssnar inte på innebörden, bara på själva orden. Vi vägrar att se på meningarnas struktur, uppbyggnad. Vi vågar inte, kan inte lyssna på ordens form och glans. Vi vill bara åt sanningen, inget annat. Fast det ingen ser, är att vi på så vis missar de vi söker, det som fanns där frakt framför ögonen på oss. En oförskämd lätt miss. 

Sanning från en journalist
Jag kliver in i min morbrors hus, som ligger i en bullerbyn-kopia vid namnet Agdatorp, där omgivningen nästa kan få mig skrämt distraherad från mitt mål. Henrik Jonsson sitter i sin morgonrock vid köksbordet, sällan jag ser honom sådan, han som alltid på vift, stressad och överhettad, men alltid lika givmild. Henrik Jonsson är journalist på Blekingeläns tidning i Karlskrona. ”Det grundläggande ansvaret hos en journalist är att det som står måste vara sant. Det är det mest grundläggande inom journalistiken. Sen måste man ju också veta varför man skriver det man skriver, vad har man för syfte?” Öppnar han med när vi precis har börjat intervjun, det blir en tung plattform att utgå ifrån.

”Man kan aldrig publicera en artikel fören man är så nära sanningen som möjligt. Om man känner att man inte är sanningen riktigt nära eller att något fattas, då ska man inte publicera artikeln. Det händer ofta att en journalist får skjuta fram publiceringsdatumet för att han inte är tillräckligt nära sanningen. Detta är viktigt att man följer.” Säger Henrik Johnsson. 

En såkallad sanning från en till en annan
”Ju mindre egna erfarenheter vi har, desto mer blir vi åskådare och inte aktörer. Därför är medias roll så viktig. Medierna har makt, makt ger ansvar.” har Britta Lejon sagt, (Mediernas Ansvarighet: Torbjörn Von Krogh) före detta demokratiminister. Detta betvivlar jag inte en sekund på. Men har medierna verkligen hänsyn till detta, eller jag kanske borde säga, förståelse? Eftersom att sanningen är och kommer troligtvis alltid vara svårdefinierad, kommer det också vara svårt att vara sann i det man skriver och förmedlar. Subjektivitet kommer alltid i en viss mängd påverka journalistens arbete. Hur självklart och givet detta än är, så har det en stor negativ effekt på oss människor. Mer på vissa, mindre på andra. 

Jag bläddrade lite i en bok av Torbjörn Von Krogh, ”Mediernas Ansvarighet”, där han har skrivit några punkter om hur media påverkar oss människor, något jag fastnade för och skrämdes av tanken vid, var hur barn blir påverkade av media. Han skriver att om ett barn tittar på TV utan ett vuxensällskap, har barnet väldigt svårt att skilja på vad som sant och vad som är falskt av det de ser på TV: n. Detta är väl något som de flesta av oss medvetna om. Men är vi då tillräckligt hårda mot mediernas arbetsprocesser och arbetsavtal? När vi trotsallt ändå är medvetna om att barn onekligen blir påverkade av medierna. 

Människor kommer alltid att bli påverkad av sin omgivning, inte bara av media, men vissa blir mer påverkade än andra. Men när man inte kan välja att uppfattning och tankegångar, när man snarare blir hjärntvättat, har det då inte gått för långt? Vi människor har den fina förmågan att tänka själva och skapa våra egna uppfattningar om saker som händer runt om i världen, men när denna förmåga håller på att suddas bort och tas över av, vad ska vi kalla det… ”onda krafter”? Förstörs något av det finaste hos oss människor! Egenskapen att tänka själv och skapa sig sin egen uppfattning, är något som aldrig få tas ifrån oss. Men samtidigt, är det verkligen rättvist att lägga en stor del av skulden på den enskilda journalisten? 

Olika ögon, skådar sanningen från olika håll.
”Verkligheten ser annorlunda ut för olika människor” säger Henrik Jonsson. Ett citat som har ekat i mitt huvud sedan mitt möte med honom. Han har ju rätt, verkligen ser annorlunda ut för olika människor och det är inget vi kan komma ifrån. Vill vi ens verkligen komma ifrån det? 

Det här med sanning har alltid diskuterats mycket i våran tid. Men det är något som också är svårt att acceptera, att vi människor ser på världen på olika sätt och värderar olika saker olika mycket. Men är det inte också det som är det fina med oss människor? Vi formas och utvecklas beroende på vilka människor vi stöter på, vi fattar tycke för vissa och kommer inte så bra överrens med andra. Detta tillhör livets gång! Vi lär oss av andra människors äventyr och erfarenheter och andra människor lär sig utav oss. Så har det alltid varit och kommer alltid att va.
 

Framförallt i denna utvecklade värld som vi lever i idag, där både tekniken och människorna har utvecklats till något bättre (men även sämre). Idag har vi den möjligheten att lära oss av människor som kommer ifrån en helt annan plats på jorden. Vi kan lättare ta del av andra kulturer och andra sätt att se på världen. Detta är något vi borde ta tillvara på och uppskatta mer än vad vi gör!

Och något vi inte får glömma är det att journalister tar lika mycket del av omvärlden som vi andra gör, om inte mer. Journalister ska vara någon form av informatör till allmänheten om vad som händer runt om i världen och vi svenskar som ibland, nästan kan lita blint på det som står i tidningarna eller sägs på tv-nyheterna, blir självklart påverkade av det vi ser och hör. Men vi får inte glömma att journalister också kan vara subjektiva och varje journalists verklighet ser annorulunda ut jämfört med en annan. Men samtidigt som vi måste ta hänsyn till att även journalister är människor, måste vi sätta krav på att journalister och media blir bättre på att arbeta utfrån ett objektivt synsätt. Det är trots allt deras uppgift att utifrån ett objektiva ögon informera oss som inte var där om vad som hände, och det är trots allt deras uppgift att gräva i de saker som inte har blivit tillträckligt grävda i och låta de som står i skuggan bli framförda in i ljuset.


 Objektivitet & Subjektivitet hand i hand?
”OBJEKTIVITET!” Upprepar Henrik Jonsson många gånger under intervjun. Objektivitet är också en grundpelare inom journalistiken, och en förutsättning för att komma nära sanningen. Men det här med objektivitet har väl också alltid varit någon form av ett ouppnåeligt mål. Är det verkligen en självklarhet att kunna vara helt objektiv, eller är det bara en självklarhet att objektivitet borde vara uppnåeligt? Jag vet faktiskt inte, men en sak som jag i alla fall är säker på är att ingen kan vara 100 procent objektiv. Vi är ju trots allt människor. Vandrade sugproppar som suger upp information, upplevelser, bilder, ord, åsikter och människor, lika snabbt som katten klöser efter vinden. Och den som påstår att objektivitet är något uppnåeligt, har nog inte insett vetskapen kring oss människor!

…sanning!
Men har vi verkligen kommit fram till något här? Vet vi nu vad sanningen egentligen är och vad den har för betydelse för oss människor? Jag har inte svaret på det, men det är något som jag alltid kommer att försöka leta efter. Men gå inte med huvudet ner i marken när det är där uppe som sanningen finns, bland molnen. Och lyssna inte bara på orden, försök att lyssna på innebörden. Och våga titta människan i ögonen, för det är där inne, någonstans, som ni kommer att hitta någons sanning.

 Av: Lina Andreasson

Jag har alltid åka-hem-ångest efter skolan, någonting gör att jag helt enkelt inte kan ta mig hem.
Det känns så fruktansvärt tråkigt att åka hem samtidigt som det skulle vara skönt att vara hemma och göra något kreativt. Jag vill äta pizza, fast det är bara för att jag är så hungrig, efteråt vet jag mycket väl att jag kommer må illa.

Just det ja, igår fick jag ett jätte fint meddelande på poeter.se av en tant från Umeå som skrev jätte fin beröm
på en av mina dikter. Det gjorde min dag. Jag lägger upp dikten längst ner.

Igår tränade jag på friskiss och svettis, cirkelfys, nu har jag träningsverk i varenda muskel i kroppen. Fast shit vad skönt det va. Nu ska jag börja träna regelbundet igen.
Nu ska jag och äta någonstans innan jag trillar av stolen. hejs.


*
röda mellanstora
glaskulor och ett
avlångt kattöga
i handen; ligger det
kallt