ville doit brûler - jusqu'à la fin

det här med sport och förluster och vinster. jag tycker alltid att det är en lika bisarr bild efter en final-match när ett lag hoppar av glädje på ena sidan av planen, medan det andra laget sitter med huvudet hängades mellan bena på andra sidan av planen och besvikelsens tårar som rinner. det är en sån bisarr bild. all världens lycka och besvikelse samlad på samma lilla yta. det hade kunnat vara ombytta roller. det hade kunnat vara det andra laget som hoppade av glädje och vinnarna som istället fick känna förlustens tårar rinna ner för kinderna. under en final-match kommer alltid andrapriset i skymundan. det är lite synd.
sverige förlorade sin bronsmatch mot spanien. det var jätte synd, de skulle ha vunnit. de var nära. somvanligt tog nerverna över hos de unga spelarna vilket ledde till en del tekniskafel och missar på slutet. synd. men jag tror i alla fall att sverige är påväg tillbaks till att bli världens bästa handbollslag. de unga spelarna är grymma.
(shit vilket sportinlägg)