ville doit brûler - jusqu'à la fin

klockan är bara halv fem och jag sitter i soffan och tror snart att jag kommer tuppa av av trötthet. idag har jag tränat ett tufft skivstång konditionpass på 75 minuter, det var klockan 12.00 i förmiddags så det kanske inte är så konstigt att jag redan är trött. jag brukar träna på kvällarna och då blir inte tröttheten så märkbar, fast nu när det bara är eftermdidag märker jag verkligen hur sjukt slut jag är. fast det är ändå rätt skönt, då har jag en anledning att stanna hemma. det är ändå fint att bara vara hemma och strosa, titta på teve, dricka ingefärs och honungsvatten, läsa lite, skriva några rader och vara för sig själv. men på torsdag kommer aron hem, åh det ska bli så fint att ses igen. två veckor utan varandra är ändå en rätt lång tid när man bor ihop och ses varje dag.
nu är det sickan, dynamitharry och vanheden som gäller. adjö.