Kanske kulturvetare
Identitetskris och sedan indentitets nyfunnenhet. Jag måste ju ändå säga att det har hänt mycket från natten igår till idag, i mitt lilla huvud där det oftast är rätt ostrukturerat och en aningen filosofiskt bullshit emellanåt.
>KONSTNÄR< är det ända ordet relaterat till arbete som har existerat i mitt huvud. Kanske jag har varit en aningen enspårig, envägstänkande eller bara jävligt envis. Eller som äldre människor brukar säga när det frågar mig vad jag vill bli när jag blir stor och jag svarar "Jag vill leva på min konst", och de alltid säger "Ja, men du är ju fortfarande ung". Och vad menas med det? Att jag har några år kvar att drömma och slösa bort mitt liv på skit tills jag inser att jag aldrig kommer bli konstnär och istället måste arbeta som en deprimerad teaterlärare vars drömmar aldrig gick i uppfyllelse? Nej.
I natt fann jag svaret på frågan, svaret som ändå har legat där i bakhuvudet ett bra tag men som aldrig riktigt har vågat visas sig så tydligt som nu. Kulturvetare ska jag bli!!! Men det slutar inte där. Självklart kommer det bakas in en dramapedagogutbildning (den som jag studerar nu) också en journalistutbildningen på det. Då tänker ni "Är hon inte riktigt klok, kan det inte räcka med en utbildning?!?!!" Nej det kan det inte, för att ni förstår för mig har det minsann aldrig varit lätt att välja vad jag, realistiskt, vill arbeta som. Mitt intresse för teater, skrivandet och målandet har alltid brunnit så starkt att jag aldrig har velat välja, vilket visar sig att jag inte behöver heller.
Till hösten har jag sökt "Kultur och medier -kulturvetenskap 180 hp" där jag kommer få en kandidatexamen i kulturvetenskap, vilket gör mig till kulturvetare, taadaaam! Av de 180 hp har man 60 hp valbara kurser då jag kommer läsa mina resterade pedagogiskt drama kurser, och på så vis får min dramapedagog examen, och kulturjournalistik. Jag kommer även att söka journalistprogrammet på Lundsuniversitet när jag har fått ihopp 90 hp. Så om jag så småning om kommer in där, kommer jag läsa det också efter kulturvetarprogrammet. Och utöver allt detta kommer jag att söka journalisitk och skrivarlinje på Skurupsfolkhögskola, till jag förhoppningsvis någongång kommer in, och andra folkhögskolor med teater och skrivande som inriktning.
Alltså har jag en hel framtidsplan uträknat och allt är löst! Okej, det är kanske inte riktigt så enkelt. Men jag har lyckats att greppa tag i alla mina funderingar och tankar kring konst, kultur och politik och funnit ett sätt där jag kan hålla på med allt jag älskar. Jag får både skriva (journalistik och skönlitterärt), arbeta med drama och teater med andra människor, arbeta inom kulturen där jag även har chans att påverka och spela teater och måla på fritiden som så småning om kanske leder till något inom arbetslivet.
Ja, här har ni fått en rejäl genomgång av min framtida vad-du-ska-bli-när-du-blir-stor-plan. Nu när jag även har offentliggjort min plan här på min okända blogg, känner det både seriöst och uppnåeligt.
Egentligen är jag ingen vad-ska-du-bli-när-du-blir-stor-idiot och jag har väl aldrig riktigt funderat så mycket över vad jag ska bli, i den bemärkelsen. Men identitetskris måste lösas och jag lyckades att lösa det på en dag. Och jag måste väl ändå erkänna att jag är lite stolt över min plan som jag har kommit på på helt egen hand.
Nä, nu ska jag sluta tjööta, som man säger i Göteborg, och titta på riktig identitetskris: Fucking Åmål
hej.
